Mitt allra första blogginlägg
Mitt första blogginlägg, någonsin. Som när ditt barn reser sig upp och går för första gången, eller känslan av att man vänder blad för att skriva på nästa kapitel. Från och med idag är jag en bloggare. Smaka på ordet, EN bloggare, jag blir alldeles matt av blotta tanken, det här ni, det här är början på något stort...
Om ni inte uppfattade det ovanstående som ironi så bör ni inte läsa min blogg i fortsättningen då det mesta av mina tankar består av osammanhängande frågetecken och allmänna ironiska inslag. Det är för er skull jag varnar er, glöm inte det.
Vem jag är då? Therese heter jag nog, jag är inte särskilt lång och har inga speciella talanger som skulle kunna få mig i tv. Jag har ett sjuhelsikes humör som pappan i familjen har gett mig men jag är snäll mot dom som förtjänar det. Jag är en hejare på att stanna uppe på kvällen men jag är omöjlig att få upp på morgonen. Jag skrattar när jag tycker något är roligt men håller käften när jag anser att det behövs. Jag klagar på att jag är vänsterhänt när jag egentligen tycker att det är lite tufft. Jag tar gärna flera glas samtidigt men jag orkar aldrig någonsin diska. Jag småhandlar på ICA varje dag men undrar ändå i slutet av månaden vart pengarna tagit vägen.
Sist men inte minst; Jag har blivit så sårad att det brände hål i själen, så jag förlåter aldrig mera lögner. De människor som bränt mig kommer aldrig mer igen, så var rädd om mig ni som fortfarande har chansen.
Therese
27/10
